Imorgon åker jag! Helst sjukt galet härligt och otroligt nervöst. Hur ska jag kunna sov inatt? Man får väl acceptera redan nu att det inte kommer gå. Jag kommer att ligga och vrida och vända mig och hoppas att morgonen kommer snart.
Tänk att man inte ska tillbaka till Sverige på drygt tio månader. Det känns konstigt. Jag cyklade nyss till mataffären. Sista gången på tio månader. Jag kom på att jag kommer sakna att cykla... Men ändå, jag ska till USA!! Hur suddar inte det ut alla nackdelar direkt? Ja, om tolv timmar är jag på väg till flygplatsen. Kan inte ens föreställa mig hur DET kommer kännas. Kanske kommer gråta lite, vara jätteglad... vem vet. Jag vet i alla fall att jag har sett fram emot det här en lång lång tid.
PS. Om någon vill skicka sms innan jag drar iväg mot New York, borde ni nog göra det innan halv nio på morgonen, eftersom jag inte planerar att ta med mobilen till USA. DS.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej Josefin!
SvaraRaderaNu har vi varit inne och uppdaterat oss på din blogg och förstår att du har många tankar och känslor inför det som förestår. Vi känner dig så väl och vet därför att du har förutsättningar att klara allt som väntar dig. Men avskred är alltid känslosmma. Varsin stor kram från farmor och farfar och LYCKA TILL JOSEFIN
Tack farmor och farfar! Vi hörs när jag har kommit fram! :)
SvaraRaderaJa, nu har vi lämnat av dig på Arlanda! Svårt förstås......... men allt och alla som du kommer sakna finns här om ett år också. Njut nu av det stora stora äventyret som du sett fram emot så länge!!!!!! Puss
SvaraRadera