Yes, nu börjar nedräkningen på allvar. Jag känner hur det börjar pirra i magen. Jag har till och med drömt om USA minst en gång varje natt. Haha, och jag har ändå varit där ganska mycket. Men ingen kan säga att det är samma sak. Jag åker själv, till en familj jag inte känner, till en skola med 1300 nya ansikten och till en stad jag aldrig varit i tidigare. Jag har varit full och tom på känslor på samma gång. Det finns inget man varit med om tidigare som går att jämföra med det här, så man kan inte förbereda sig ett dugg. Någon gång kommer man sitta där, det är några timmar kvar, och vara helt vilse. Men på ett bra sätt. Idag tog jag ett steg mot att förstå vad det är jag kommer vara med om, men man kan inte förstå helt förrens man är där. Det är endast en fantasi som har bidragit till att man vill åka. Man har sett framför sig allt man kommer göra, alla nya vänner man kommer få, och hur livet kommer att förändras. Man kan bara hoppas att verkligheten lever upp till fantasin.
Nu är det bara en avskedsfest, packning och en flygresa som återstår innan jag tar steget ut i det ovissa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar